Tänkte liva upp min gamla blogg igen och börjar med lite bilder på mina djurpolare som flyttat in sen sist.

Nu är den förlängd till 11 januari, så man hinner fortfarande dit. Info finns här: http://www.liljevalchs.stockholm.se/
Jag köpte också filmen om Sigrid och Isaac, som är ihopklippt av gamla filmsnuttar, fotografier delar av brev de skrivit till varandra och förstås deras målningar. Tragiskt blev det på slutet, eller egentligen ganska snart.

Helst vill jag tänka på dem som de såg ut i tangon när de var unga och nykära och målade tillsammans efter att ha gått i skola hos Matisse i Paris. Sen blev det som vanligt (?), barn och ansvar och älskarinnor och de blev äldre och fulare och bittrare och sjukare, nej tillbaks till tangon tack!

Javisst ja, jag skulle ju sova för typ en timma sen…

Självklart kan jag inte jämföra de båda författarnas öde och döma ut Alakoski för att hon hade en för tråkig och hopplös barndom medan Linderborgs skildring inte bara genomsyras av, utan formligen bygger på, hopp och en gränslös kärlek. Men det handlar förstås inte bara om storyn utan väldigt mycket om berättandet också. 

I ”Mig äger ingen” blir det aldrig gnälligt och det är mycket som är inte alls är hemskt utan rent av upplivande. Det finns ömhet och humor och förståelse även när det är som jobbigast. Det är en bedrift att lyckas berätta om sin inte helt igenom charmerande pappa på ett sätt som får folk som aldrig någonsin träffat honom att relatera till honom nästan som en gammal vän.

Vissa miljöbeskrivningar biter sig också fast, som de tidiga vintermorgnarna på pakethållaren på väg till dagis, när alla fönster har adventsbelysningar och ingen annan är ute så tidigt.

En recensent som citeras på pocketbokens omslag säger att boken ”förtjänar en av de allra finaste platserna i bokhyllan.” Och jag kan bara hålla med. Så läs den!

Nu har jag också läst ungefär halva Bodil Malmstens ”Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig.” Den är lättläst och lättsam fast samtidigt djup och ibland blir hon så härligt pretentiös utan att det ens stör, jag gillar Bodil som tusan!

Samtidigt läser jag också Champagneflickan. En tjej som jobbat som strippa berättar sin historia. Den verkar rätt ok, men inget mästerverk än så länge. I alla fall bättre än många ”sanna och förskräckliga historier som man berättar för en journalist som skriver en shablonig bok som drar in en massa pengar”.

Det finns helt sjukt många såna, till och med en speciell bokklubb som lockar med det ena mer fastbundna och torterade barnet än det andra, och det verkar finnas ett omåttligt sug efter sånt, ju värre desto bättre. Det är väl i stil med medias snaskande i mord och obduceringsprotokoll som sprängt alla gränser det senaste året. Oj nu drog jag visst iväg från ämnet. Dessutom är det godnatt hallonkatt nu!

De som var med på buffén sa att den var god, vi kom vid niotiden och ramlade rakt in i en shim sham och sen var det fullt drag hela tiden. Det var nästan så bandet såg lite störda ut över att alla dansade lika lyckliga till pausmusiken som till dem, men så är det ju med lindy folk, vi vill bara dansa hela hela tiden. Det är samma på salsafester också förresten, därför blev jag så förvånad på min första bugg-kväll när alla satte sig ner och åt bullar i en halvtimma för att orkestern tog paus.

Lyckades få med sambon också, trots stor tveksamhet från hans sida. Fast han gör världens skönaste swooshiga swing out:er så gnäller han hela tiden om att han kan för lite turer och att det bara blir en massa sexor och att han tappar bort sig efter dem. Men nu ska vi gå en till kurs till tillsammans i vår, så ska det väl bli ordning på det också.

Idag har jag träningsvärk i armarna, men det beror inte på dansen, utan på att jag drabbades av dåligt samvete i går morse för att jag inte varit på nån body pump på jättelänge och körde lite med hantlarna hemma i stället. Det är jättefint ute med sol på snön, ska gå ut i skogen en sväng nu.

Bara bäst! Så himla skön, och vilket gung! ”Videon” är nästan bara en stillbild men man bara måste lyssna på låten.

Why don’t you do right? Riktigt långsam lindy eller en sen bluesnight. Här är den med den oförglömliga Jessica Rabbit

Hey ya, med Outcast. Vem har sagt att det måste vara gammal jazz? Jag har dansat en av mina roligaste danser på Herräng till den här. Alla blev helt vilda när den spelades.
Och när det gäller videon så gillar jag speciellt ridhjälmarna

Lisa Ekdahl, Now or never. Riktigt skön låt att dansa till.

Je ne veux pas travailler, (alltså Jag vill inte jobba, hmmm) Ursprungligen Edit Piaf tror jag. Hörde den första gången med Jennie Löbel på Jesses jazzklubb och föll direkt. Väldigt struttig takt, kul omväxling till swing-gunget men jobbigt för knäna i längden.

Från filmen Swing Kids, som jag fortfarande inte lyckats hyra, köpa eller ens se!! Vill se den! Det här är en snabb låt som speedar upp endorfinerna och pulsen bara man hör introt!

Glenn Millers Tuxedo Junction. Här i coverversion. Den här dansade vi till i vardagsrummet när jag var liten. Tyckte att det lät som rolig musik att larva sig till. Man skulle bara ha anat att man skulle stuffa runt till sånt på riktigt sen…

Alla snubbar vill ju vara katt! Och vem vill inte dansa genom Paris och somna i en soptunna med Scat cat och hans gäng?

Och så en liten instruktionsvideo från 20-talet om hur man dansar charleston

Vem vill dansa på ett biltak med mig? Någon?

Gillar man som jag 20-talet kan man förresten kolla in stilen här

Det tråkiga med nyttiga hembakade är ju annars att de blir gamla och smuliga efter typ en dag, eftersom de inte innehåller en massa konstigheter som håller det mjukt och färskt jättelänge. Men det här var ett jättebra recept! Det enda är att man måste planera det lite innnan eftersom det är ett tvådagarsrecept.
Here comes:

Surdegsbröd
Dag ett:
Gör en surdeg  genom att lösa upp 25 g (ett halvt paket) jäst i 3 dl vatten. Blanda i 3 dl rågmjöl (fint eller grovt).
Lägg på en tallrik och låt det stå i rumsvärme till nästa dag. Kan också stå två dagar men då måste man röra om dag två.

Dag två:
Blanda surdegen med
7 dl ljummet vatten
1/2 dl olja av något slag
1 msk salt 
8 dl rågmjöl
och 1 1/2 liter vetemjöl.
Knåda degen i bunken och låt jäsa i ca en timma under duk.
Knåda degen igen och forma två eller fyra limpor.
Låt jäsa på plåt ca 30 min.
Värm ugnen till 225 grader men sänk direkt till 175 grader när bröden åker in långt ner i ugnen.
Klart efter 50-60 minuter.

Första två dagarna kan man äta dem som vanligt saftigt nybakat, sen blir det lite hårdare så man kan skära de karaktäristiska tunna goda skivorna som man brukar göra med finska och ryska och baltiska limpor.

Mums tycker jag! För nyttigt tycker min sambo, men äter ändå. Vi vill ha rostbröd med hallonsylt, tycker barnen. Hmm…

Surdeg ja förresten. Jag har provat såna som ska stå i 4-5 dagar också. Det är lite svårt tycker jag, för det blir lite äckligt högst upp, nästan som om den tänker mögla. Men man får prova olika saker att täcka med, ju tätare desto bättre verkar det som, även fast det oftast står handduk eller ett lock som sitter löst i recepten.

Och för den som inte brukar göra någon surdeg över huvud taget kan jag säga att den ska lukta ganska äckligt, det är det som är det syrade liksom. Något som mina barn har lite svårt att förlika sig med, ska man äta det där, liksom…

De håller verkligen på att lyckas med att skapa en lindy-scen i Örebro, sist var det mycket folk och jättekul. Det är värt all beundran och uppmuntran, för det är ju en sak att hålla en massa kurser och workshops och få folk intresserade, men en helt annan sak att kunna erbjuda ett ställe att gå ut och dansa på!

Självklart spelar en massa jazzband då och då, lite här och var i de flesta städer, men det ska ju finnas några att dansa med också, så det är jättekul med den här föreningen!

Nu återstår bara, för min del, att övertala sambon att följa med i kväll. Han tycker att han glömt allt och bara skulle tråka ut varenda danspartner… Ska i alla fall fråga några (hundra) gånger till.

Saken är den att våra grannar, som är riktiga superfriluftsmänniskor och både har klivit runt på Kebenekaise och expeditionat sig fram till Nordpolen, hävdade att om man går med stavar så ökar förbränningen i förhållande till att bara gå vanligt.

De är ett gäng som går tillsammans varje söndagsmorgon och jag blev lite sugen på att gå med, fast utan stavar då. Och sen fyllde jag år och vips var jag ägare till ett par gåstavar av sviktande teleskopmodell

Så igår var det premiär och jäklingen vad jobbigt det var! Världens fart i en timma, på en runda som nog skulle ha tagit mig en och en halv timma minst i vanlig takt. Och idag har jag träningsvärk i bröstmuskler, armar och rygg, hmm… det verkar inte vara så dumt i alla fall. Undrar vad som blir nästa fördom att avliva? Att virkade dukar är fult kanske. Nej, det håller jag nog fast vid ändå.

Däremot håller jag på och gör ett par små tofflor i den för mig nya tekniken krokning. De blir ganska fula men färgglada och det är väldigt beroendeframkallande. Om man nu undrar vad krokning är så kan man lära sig det här.
http://www.slojdmagasinet.nu/tekniker_krokning_enkel.htm

Men idag är jag hemma och skriver till jobbet, så nu ska jag genast hoppa ut från bloggen och kasta mig in i arbetet i stället. Det sköna med att jobba hemma är att inte bli störd av allt annat som händer runtomkring och telefonen som ringer hela tiden, plus att man kan ta paus när man vill och koka te! Fast just nu väntar jag på mail med ett underlag så därför passade jag på att slöskriva lite här.